I mitten av 1600-talet kunde intresserade studera svenska språket vid de gamla svenska universiteten i Dorpat (nuvarande Tartu), Greifswald och Åbo. Förmodligen fanns det ännu fler lärosäten med svenska på schemat både under 1700- och 1800-talet. I USA har det funnits undervisning i skandinaviska språk i mer än 100 år. Redan 1917 fanns det svenskundervisning vid elva amerikanska universitet och vid 1930-talets slut var antalet drygt 25.

Vilhelm Lundström värnar svenska språket

Det var först i början av 1900-talet som lärarna i svenska vid utländska universitet fick ett kontaktorgan i Sverige – Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet (numera Riksföreningen Sverigekontakt). Riksföreningen bildades 1908 av bland andra professorn i klassiska språk vid Göteborgs högskola, Vilhelm Lundström, som redan 1902 i en skrift med namnet Svenska språkets framtid hade pläderat för ”en fast organisation för svenska språkets bevarande och utbredande”. Han talade obehindrat flera språk, men hävdade också med kraft svenskans ställning som ”ett fullödigt och vackert språk, ett språk vi borde vara stolta över”.

Lundström startade en insamlingsaktion bland företag och privatpersoner och kunde i samarbete med universitetslärare – först vid tyska universitet och senare vid universitet runt om i Europa och i USA – få igång kurser i svenska. Lundström kämpade delvis i motvind eftersom verksamheten på många håll ansågs inte bara vara onyttig utan direkt skadlig för Sverige. Ett av argumenten emot svenskundervisning var att utlänningar som lärt sig vårt språk kunde beröva svenska handelsresande deras levebröd. Detta hindrade inte Vilhelm Lundström att energiskt fortsätta förhandla med utländska universitet och försöka finna finansiärer till stöd för svenskundervisningen.

Fram till 1945 ansvarade Riksföreningen för stödet till svenskundervisningen. Riksföreningen bidrog i vissa fall till lektorernas löner, anordnade sommarkurser för svenskstuderande i Sverige, lärarkonferenser, gästföreläsningsturnéer till universiteten och gav stöd till utgivningen av läromedel i svenska.

Svenska institutet bildas

Efter kriget hade Sverige fått ett mycket dåligt anseende i USA. Där hade man inte någon förståelse för vårt lands neutralitetspolitik och eftergifterna gentemot Tyskland. År 1943 tillsatte Utrikesdepartementet den så kallade Amerikautredningen. Utredningen hade mandat att undersöka hur Sverige skulle säkerställa goda förbindelser med de amerikanska kontinenterna så att man, när kriget väl upphörde, kunde återuppta de förbindelser som varit avskurna under ofredsåren.

Ett förslag om en institution för upplysningsverksamhet om Sverige lades fram och i januari 1945 bildades Svenska institutet. Ett av institutets första huvuduppgifter var att stödja svenskundervisningen i utlandet, ett uppdrag som övertogs från Riksföreningen.

Riksföreningen hade under åren etablerat nära kontakter med många universitet, och så snart kriget var slut började universiteten ute i världen att höra av sig. De behövde hjälp och stöd från Sverige, främst med lektorer och läromedel. Det första som den nya organisationen fick ägna sig åt var att skaffa fram böcker till förstörda bibliotek. Det var en svår uppgift eftersom det knappast existerade några läromedel. Svensklärarna fick därför själva försöka producera sitt eget material – med mer eller mindre gott resultat. Det var först när invandrarna blivit en folkgrupp att räkna med i Sverige som förlagen upptäckte att läromedel i svenska för utlänningar var en lönsam affär.

Svenskundervisning ökar i utlandet

Trots alla svårigheter kom svenskundervisningen snabbt igång igen efter kriget. Under läsåret 1949/50 studerades svenska vid minst 80 utländska universitet, dock inte i Östeuropa. De östeuropeiska relationerna upphörde då det kalla kriget började på allvar. En paus i kontakterna inträdde och varade fram till mitten av 1960-talet, då öst-västrelationerna åter lättades upp och antalet institutioner med svenskundervisning växte.

I USA uppgick antalet svenskstuderande på universitet och colleges år 1964 till drygt 800. I Europa fanns det inte någon fullständig statistik, men uppskattningsvis läste ca 8 000 studenter svenska på universitetsnivå utanför Sverige och Finland.

Vid 70-talets början gav SI stöd till 198 akademiska undervisningsorter. Av dessa återfanns 109 i Västeuropa, 46 i Nordamerika, 30 i Östeuropa och 13 i andra världsdelar.

Fram till 1987 riktade sig SI:s stöd till både den akademiska svenskundervisningen och vuxenundervisningen runt om i världen. Den sistnämnda var – och är fortfarande – oerhört omfattande med dag- och kvällskurser på studieförbund, folkhögskolor och privatundervisning. I slutet av 80-talet blev arbetsbördan och kostnaderna för stora för SI och Riksföreningen Sverigekontakt tog över ansvaret för vuxenundervisningen medan SI koncentrerade sina resurser på universitetsundervisningen.

Stort intresse för svenska i öst

Sedan början av 1980-talet och fram till i dag har antalet utländska universitetsinstitutioner med svenskundervisning på schemat varit relativt konstant. I de tre baltiska republikerna Estland, Lettland och Litauen steg intresset för svenskstudier på ett häpnadsväckande sätt under början av 90-talet. Allt fler sökte sig till kurserna i svenska vid universiteten i Tartu, Riga och Vilnius och svenskundervisning inrättades vid en rad nya högskolor, språkinstitut och gymnasieskolor.

I Sovjetunionen hade man undervisat i svenska under många år, men svårigheten för studenterna att få resa ut begränsade möjligheterna för direkta kontakter med Sverige och svenska ungdomar. Därför blev intresset för att studera svenska bland ryska studenter ännu större än tidigare när det i början av 1990-talet blev lättare att få utresetillstånd och man såg möjligheter att kunna få arbeta eller studera i Sverige.

Dagens studenter

SI har i dag kontakt med över 225 universitet i utlandet som har undervisning i svenska som främmande språk. Uppskattningsvis finns det cirka 18 000 svenskstuderande utanför Norden. Och kanske det finns lika många anledningar till att läsa svenska som det finns studenter. Det som förändrat sig jämfört med tidigare år är att många studenter numera kombinerar sina språkstudier med studier i helt andra ämnen som till exempel ekonomi, naturvetenskap och teknik. Åtskilliga studenter har även planer på att studera vidare i Sverige eller att bosätta sig här en tid.

Så visst lever Vilhelm Lundströms tankar om svenskhetens bevarande i utlandet kvar även om perspektivet förändrats.

Av Anne-Charlotte Liman, tidigare medarbetare på SI