Kort svensk språkhistoria

Det har hänt mycket i svenskan under historiens lopp. Det kan man se om man jämför en runinskrift med en nutida text.

Perioder
Samtidigt med vikingatidens början (omkring 800) kan man urskilja svenska som eget språk. Den första perioden (omkring 800–1225) kallas den runsvenska tiden, eftersom inskrifter med runor är de egentliga skriftliga källorna då. Så följer klassisk fornsvenska (cirka 1225–1375), yngre fornsvenska (cirka 1375–1526), äldre nysvenska (1526–1732) och yngre nysvenska (1732–).

Här följer några viktiga förändringar på olika områden.

Uttal
Diftonger försvann i runsvensk tid: stain blev till sten. En förskjutning i vokalsystemet skedde i fornsvenskan: [a] kom att uttalas [o], som i skrift skrivs å; det som tidigare uttalades som [o] kom att uttalas [u], som i skrift skrivs o; och denna förskjutning gjorde att vi fick ett nytt ljud, som i skrift skrivs u, men som i uttalet ligger mellan [u] och [y]. Ett sje-ljud (ungefär som i engelska she) och ett tje-ljud (ungefär som i tyska dich) utvecklades under äldre nysvensk tid: ske [ske:] kom att uttalas [şe:], kök [kö:k] kom att uttalas [[ö:k]. Och [g] blev till [j] så att giva [gi:va] kom att uttalas [ji:va].

Skrift
Runskriften ersätts av latinsk skrift under klassisk fornsvensk tid; bokstäverna æ och ø ersätts av ä och av ö under yngre fornsvensk tid; bokstaven å införs i äldre nysvensk tid. De enda systematiska stavningsreformer vi haft medförde bland annat ändringar av främmande ord: lieutenant > löjtnant (1801) och haf > hav, hvad > vad, godt > gott (1906).

Böjning
Böjningssystemet har förenklats sedan fornsvenskan. Det gamla kasussystemet upphörde: nominativ fisker, genitiv fisks, dativ fiski, ackusativ fisk > grundform fisk, genitiv fisks. Den särskilda pluralformen av verb försvann redan tidigt i tal men först under 1900-talet i skrift och ersattes av singularformen: vi sitta > vi sitter, vi sutto > vi satt.

Lånord och påverkan
Med kristendomen (900-talet) kom ord från latin som mässa och kloster och grekiska som kyrka och biskop. Under hela medeltiden (1000–1500) var påverkan från tyskan stor, framför allt på ordförrådet (arbete, betala, bliva, möjlig) men även på syntaxen. Tyska var en viktig långivare ända in på 1900-talet. Under 1600-talet och speciellt under 1700-talet fick tyska konkurrens som långivare av franska (dressera, enorm, mamma, vag). Latin ersattes som religiöst språk av svenska vid reformationen (1524), som diplomatiskt språk av franska och som lärdomsspråk av svenska på 1700-talet. Efter andra världskriget dominerar engelskan med många lånord (container, eskalera, television, tuff, webb) men också genom att det används i stället för svenska på många områden, som naturvetenskap, reklam och koncernspråk.

Viktiga händelser
Kristnandet på 900-talet innebar kontakt med den europeiska kulturen. De medeltida landskapslagarna gav embryot till ett lagspråk. Den första bibelöversättningen (1526) satte punkt för latin som religiöst språk. Tidskriften Argus 1732–1734 betydde mycket för att skapa en ledig prosastil. Svea rikes lag 1734 blev stilledande för juridiskt språk.

Svenska Akademien inrättades 1786 med uppdraget att verka både för litteraturen och språket. Viktiga publikationer därifrån är Leopolds avhandling om svensk rättstavning 1801, Svenska Akademiens ordlista, första upplagan 1874 (trettonde upplagan 2006), Svenska Akademiens ordbok, första häftet 1893.

En rättskrivningsreform genomfördes 1907. Handboken Riktig svenska utkom med första upplagan 1939.

Terminologiorganisationen TNC (Tekniska nomenklaturcentralen) inrättades 1941 med stor utgivning av termlistor och bistånd vid terminologiarbete. År 1944 inrättades Nämnden för svensk språkvård (senare Svenska språknämnden 1974, som blev Språkrådet 2007), som bedriver språklig rådgivning och ger ut skrifter. Viktiga publikationer därifrån är Skrivregler, senaste upplagan 2008, Språkriktighetsboken 2005, Handbok i svenska som andraspråk 2008.

Nyhetsbyrån TT upphörde med plurala verbformer 1945, vilket blev nådastöten för dessa former. PM i lagar och andra författningar utgavs 1967. Den kan ses som den första handledningen i begripligt myndighetsspråk. Språkkonsultutbildningen vid Stockholms universitet startar 1978.

Riksdagen antog en språkpolitik 2005. Ett förslag till språklag framlades 2008 och i juli 2009 fick Sverige en språklag som bland annat innebär att svenska språket har officiell status.

Artikeln är skriven av Språkrådet för Svenska institutet.