Längtan efter smultron
– en dikt om drömmar under coronapandemin

världens dörrar stängs,
ljusen släcks,
under coronas vingar,
ett moln över våra himlar.

vi göms bakom masker,
vårdcentralen surrar,
allt annat är tyst.

tyst är det ute,
öronbedövande tystnad
dundrar inuti.
tankarna hetsar framåt,
dock kommer ingen fram.
och allt jag känner
är längtan efter sommarkvällar.

längtan efter långa dagar
och ännu längre nätter,
öppna fält,
oändliga skogar,
efter djupa sjöar,
ensamma öar.

jag tänker mig bort,
cyklar på gamla,
skramlande cyklar
över dammiga,
steniga vägar
till fulla badplatser
där barnen skriker,
där bleka solar,
där teds och håkans röster
strömmar ur högtalaren,
där alla sjunger med.

här sjunger ingen.
här är det otäckt tyst.

den instängda kroppen
släpper själen fri,
flyr mot nordens frihet,
mot doften av kaffe,
kardemumma och kanel.
mot doften av fräscha bär:

tusentals blåbärsbuskar
färgar fingrar och tungan;
blågröna vågor i ljusgröna skogar.
gula kantareller lyser i mossan
som stjärnor över sjöar.
djurögon om natten är
röda prickar på vägkanten
är smultron om dagen.

röda prickar framför ögonen,
huvudet snurrar,
tankarna återvänder
till tysta, trånga rum.
och allt som är kvar
av svenska sommarkänslor
är längtan efter smultron.

Av Ayla Florin

Vinnare i SI:s skrivtävling för svenskstuderande i utlandet
Juryns motivering
: En vacker och i bästa mening poetisk skildring av såväl ett yttre som ett inre liv under coronapandemin. Dikten förmedlar känslorna av saknad efter allt det studierna syftar till – att lära känna inte endast ett annat språk utan även dess trakter. I saknaden efter detta står de röda smultronen och alla andra färger i den svenska naturen fram som vackert vemodiga gnistor av minnen – likt fragment ur både folkvisa och pop.