Till Svenska institutet, Britta Holm, Ann-Charlotte Liman, Helen Sigeland

I en svensklektors uppgifter ingår att skriva läsårsrapporter. Här är en för höstterminen 1992

Till Svenska institutet

Britta Holm, Ann-Charlotte Liman, Helen Sigeland

Preliminär rapport om vad som sig tilldraget haver vid Skandinaviska lnstitutionen vid Vilnius Universitet HT-92.

Redan i september började gästföreläsare strömma in. Från St. Petersburg kom en ”höjdare” som under en vecka föreläste om teoretisk svensk grammatik. Han hade förresten varit Erikas lärare under hennes studietid. Nu, i 50-årsåldern, berättade han, på oklanderlig svenska utan brytning, att han ännu aldrig besökt Sverige. Han uppskattades mycket av studenterna.

Det gjorde också Prof. Olga från Moskva, som föreläste om runor under en intensiv vecka. Hon ska fortsätta sin serie under VT-93. Hon blev så populär, att de fyra studenter som antagits till kurser vid S-holms Univ. jan. – mars är mycket angelägna att hon inte ska komma under deras bortovaro.

Jan Nygaard från Oslo Univ. höll en föreläsningsserie om modern skandinavisk litteratur, som besöktes av både norska och svenska studenter.

Från Östersund gästades jag av två släktingar, f d landstingsrevisor och personalchef på landstinget, som under mina lektioner redogjorde för landstingets resp. länsstyrelsens arbete, torrt men nyttigt.

Vänner från Uppsala, som hade tagit emot hela vår grupp i sitt hem tre dagar i våras, kom och berättade om sina arbeten som byrådirektör på livsmedelsverket och som hälsovårdsinspektör i Märsta.

Ett par föreläsningar hölls om finlandssvenskans ställning i Finland och jämförelser med rikssvenskan. Den inspirerande föreläsaren från Tammerfors hade Erika fått kontakt med på en kurs därstädes.

I okt.- nov. fick vi besök av en studentkamrat till mig, numera gymnasielärare i Lund, som har doktorerat på P C Jersild, och hennes man, prefekt på lärarhögskolan i Malmö. De föreläste om Jersilds författarskap och om modern svensk lyrik med analyser. Studenternas utvärderingar av dessa lektioner skickades till dem i Lund. De vill gärna komma tillbaka under kommande hösttermin för att tillsammans ge en översikt av svensk klassisk och modern litteratur, något som är nyttigt och angeläget för studenterna.

Under den gångna terminen har en litauisk professor undervisat i skand. litteratur en dubbeltimme i veckan. Hans långa litt.-lista har bekymrat studenterna, och de har inte kommit särskilt långt fram i litt.-historien. Enligt min uppfattning har de fortfarande alltför många ämnen på schemat och således mycket bunden undervisning, 30 vt. De läser ett andra språk förutom svenskan, fornisländska, litauisk syntax, litauisk och rysk litt.-historia och filosofi.

Statsbesöket i mitten av oktober blev en stor händelse för oss, då kungaparet, Landsbergis med fru, två utrikesministrar, ambassadörsparet m fl, fick tränga in sig i våra små lokaler. De hälsade på oss lärare och förhörde sig om våra arbetsförhållanden. Kungen överlämnade Bra Böckers lexikon och drottningen ett kungaporträtt som minne av besöket. De skand. studenterna stod ute på gården och sjöng en specialskriven text med refrängen -Åh, Carl-Gustaf, ljuva Carl-Gustaf, Du är mitt hjärtas kung! Erika och jag fick äran att delta i kungamiddagen, mycket gott och nöjsamt.

I slutet av november hade vi en visafton med en från SI utsänd ”glad amatör” (med tonvikt på båda orden). Universitetets teater var bokad, en stor skara åhörare, studenter och lärare från andra fakulteter hade samlats. Repertoaren var bra, svenska allsånger, folkvisor och Taube, redan bekant för de skand. studenterna tack vare de i förväg översända texterna, tack för det! Men det var pinsamt med trubadurens osäkerhet och bläddrande i papperen. Han passade bättre för den intimare samvaron efteråt hemma hos en av studenterna.

I december upplevde vi en höjdpunkt, Lucia- och julfesten, också på universitetets teater. De danska och norska studenterna medverkade förtjänstfullt med dramatiserad H C Andersen-saga och sånger till gitarrackompagnemang av norske lektorn. De svenska studenterna presenterade folkvisor, jullekar, ringdanser och framför allt Lucia-tåget med de sedvanliga julsångerna; deklamation, stjärngosse- och tomtetablå.

Programmet uppskattades hörbart av den fulltaliga publiken med dekanus i spetsen, rektor var tyvärr bortrest. Den senare var också inbjuden tillsammans med regeringsledamöter och andra höga dignitärer till svenska ambassaden den 14 dec. Då inbjöd amb. Lars Magnusson till svenskt luciafirande, utmärkt framfört av våra studenter. Detta blev för oss generalrepetition till universitetsfesten, tre dagar senare, då vi också fick låna blommor och juldekorationer från ambassaden. Fru Helen Magnusson medförde lucialinnen från Sverige som möjliggjorde vårt framträdande vid båda tillfällena.

Några veckor tidigare hade jag per fax frågat om SI kunde skicka sådana, som skulle betalas av ambassaden, med trubaduren i antågande. Eftersom han redan var på väg, sändes de med post, alltför chansartat. De hade inte ens anlänt när jag lämnade Vilnius den 22 dec. Tyvärr blev fru Magnusson illa bemött vid telefonsamtal med SI före avresan till Vilnius. Dessutom kom ett helt onödigt och otrevligt faxmeddelande till amb. Magnusson från byråchef på SI angående dessa lucialinnen. Där påpekades att inköpet var ”ett förbiseende som aldrig skulle upprepas”. Det är tråkigt, att det goda samarbetet, som råder mellan vår institution och ambassaden i Vilnius ska störas av våra kontaktpersoner i Stockholm 

HT-92 har alltså varit händelserik och intensiv. En av studenterna har studerat i Uppsala men återkommer till vårterminen. En annan läser i Reykjavik hela läsåret. Jurga U. och jag delar på gruppen som har svenska som biämne, Erika har nybörjargruppen, vi delar på huvudgruppen och jag har ”hobbygruppen” två ggr/v. De är 30 st på listan, ungefär 20 närvarande varje gång, vilket är lagom för vårt auditorium. Erikas man Vytas har byggt bokhyllor åt oss, vår bibliotekarie Nora registrerar och katalogiserar alla böcker vi fått, ett projekt som räcker minst ett år framåt. 

lnför VT-93 har vi också många planer som vi hoppas kunna förverkliga tack vare den trivsel och det goda samarbetet som (råder vid den skandinaviska institutionen i Vilnius. 

Lidingö den 20 jan. -93 

Karin Nordquist