Oktober -96

Pensionen närmar sig men Karin hoppas få stanna åtminstone tills studenterna är klara

Vilnius i oktober -96.

Kära vänner!

Tillbaka till Litauen. Tillbaka till jobbet. Tillbaka till verkligheten. Sommaren i Sverige verkar som en dröm ur det här perspektivet. Finns det verkligen så klart, rent, salt och skönt vatten och såna solvarma släta klippor som på svenska Västkusten! Finns det så vackra vyer som i Jämtland! Det är ”en nåd att stilla bedja om” att få uppleva det igen nästa sommar.

Men det är inte så dumt att tillbringa de andra årstiderna i Vilnius. Nu i oktober ska värmen kopplas på i husen; här på universitetet kör vi med extra elkaminer, så man behöver inte ha ytterkläderna på inomhus som för ett par veckor sen. När solen skiner, vilket händer ibland, är höstfärgerna magnifika. Det är gott om lönnar i stadens parker, så både barn och vuxna plockar åt sig små bladbuketter i starka färger. Kastanjerna som fallit till marken är också utmärkta leksaker som sparkas och kastas omkring. Det är ovanligt lite svamp i år. Själv är jag inte ute och letar, men det märks på frånvaron av försäljare med svampkorgar utefter vägarna på landsbygden. Nu är det äpplen och potatis som gäller. Det verkar finnas gott om den varan.

Sista veckan i september hade jag kärt besök av svåger Stig med hustru Wivan och kollegan Böret. Tyvärr en gråmulen vecka med tanke på hans fotointresse, men några diabilder blev i alla fall tagna. Vi avverkade en hel del bättre restauranger, där de envisades med att bjuda mig, så nu har jag ätit upp mig några kilo igen. Operan, Filharmonin, Antakalnis-kyrkogården, många kyrkor och marknaden hann de med under besöket. Studenterna fick en lektion med sagopresentation av Böret och bilder från Bohuslän av Stig, mycket uppskattat.

Studenterna, ja. De är fortfarande flitiga och duktiga, så det är ett nöje att undervisa. Den 27 sept. firade Skandinaviska institutionen, dvs. svenska, norska, danska, isländska studenter och lärare, 5-årsjubileum med inbjudna hedersgäster från ambassaderna och universitetet. Det blev många tal, sånger och uppläsningar, smörgåsar, champagne och trivsam samvaro framöver fredagskvällen. Bästa presenten var en ny faxapparat, som man inte behöver passa med att lägga av telefonluren.

Den 4-6 oktober var Erika och jag på en konferens i Jurmala utanför Riga, Lettlands riviera med flera mil lång bred strand. Riksföreningen Sverigekontakt och Svenska institutet inbjöd alla svensklärare i Baltikum. Vi fick bl a höra Maarja Talgre från Sveriges Radio berätta om sitt författarskap i allmänhet, och boken om hennes far ”Leo, ett estniskt levnadsöde” i synnerhet. Vi fick alla var sitt exemplar av den. Jag läste den för fem år sen och blev gripen och full av beundran för författaren; därför var det särskilt roligt att träffa henne nu. Hennes mjuka röst hörs ju ofta i radion, då hon recenserar nyutkomna böcker. Hon föreläste också nu om nyutkommen svensk litteratur.

Dessutom fick vi ett föredrag om migrationsåret av Lennart Limberg, föreningens ordförande i Göteborg, och en duvning i processkrivning av Margareta Björnsson, Nynäshamn. På lördagskvällen föreställning på Rigas nyrenoverade operahus med helt fantastisk interiör. Operan var en lettisk modern produktion, svår att förstå, både musikaliskt och språkligt, men ändock en upplevelse.

Ett team från TV 1 har nyss varit här och gjort en film om Litauen, som kommer att visas den 20 december. Några studenter från huvudgruppen och Erika medverkar, och det blir säkert fina inslag från Vilnius. Glöm inte att titta då, kära vänner, både alla ni som varit här och känner igen er, och alla ni som ska komma hit, så ni vet vad som väntar er! Producenten är Lars Helander, som har gjort filmer om nobel-pristagare under många år, även årets i Polen. Den 6 och 13 dec. kommer hans filmer om Estland och Lettland, som han gjorde i våras. Nästa vecka kommer radions Kjell-Albin Abrahamsson, stationerad i Warszawa, hit för att göra program om oss på universitetet. Han har ringt och hotat med det, vilket känns lite ”agasamt”. Får väl se – rättare sagt höra, vad det blir av det.

Dagstidningar lyser med sin frånvaro. SI prenumererar på DN åt oss, men inte förrän i oktober. Det känns verkligen tomt, innan den börjar komma. Något av vad som händer i Sverige kan jag höra tidigt på morgnarna, när P1 börjar sända. Men ljudet konkurrerar starkt med Radio Bukarest, så jag blir snart haj på rumänska. Det är likadant sent på kvällarna med Sveriges Radio för utlandet (Afrika och Europa).

Som tidigare har man inga fritidsproblem här i Vilnius. Det är konserter och konstutställningar var och varannan dag. Dock är jag bunden av kvällslektioner två kvällar varannan vecka, och tre kvällar varannan. Det är vuxna utanför universitetet som vill lära sig svenska. Nordiska ministerrådet arrangerar detta, och betalar oss lärare i dollar, vilket är en välkommen extrainkomst. Månadslönen på universitetet uppgår nu till 650 Litas (= 1 300 SEK), och det ungefär vad jag betalar i hyra för lägenheten, på det behövs lite extra för ålla utsvävningar.

Pensionsåldern närmar sig med stormsteg (den 1 jan. -97), men jag vill gärna följa nuvarande huvudgrupp till examen VT -98. Vet inte än vad SI säger om detta, men jag hoppas få vara kvar så länge. Nämner detta så ni kan planera era besök. Sista veckan i april vill Erika och jag åka med studenterna till Sverige igen, denna gång till Västkusten och Sydsverig. Återstår att hitta sponsorer. Husrum är redan ordnat på flera platser. Slutar för denna gången med varma hälsningar och välkommen till Vilnius när som helst! . .