4 oktober -95

Det kommer flera besök från Sverige och kylan kryper in på skinnet i Vilnius

Vilnius, den 4 oktober -95

Hej!

Förra veckan gick en treårig dröm i uppfyllelse – Carl-Göran Ekerwald kom hit och höll tre föreläsningar. Hemma sprängs nästan biblioteket av alla som vill lyssna på honom, enligt min åsikt Sveriges bästa föreläsare! Och nu fick vi ha honom för oss själva i fyra dagar, ett 20-tal studenter, två svensklärare och några från ambassaden, bl.a. ambassadören, Stellan Ottoson, som är mycket litteraturintresserad.

Ekerwald berättade om Nils Ferlin, Ekelöf och sin senaste bok, Det europeiska kulturarvet, allt i stegrad svårighetsgrad. Han associerar, gör våldsamma svängar i tid och rum, hittar dock tillbaka till ämnet (ibland med åhörarnas hjälp). Man undrar hur så mycken kunskap kan rymmas i ett huvud, han påminner om Alf Henriksson i sin bildning. Allt framställs med gott humör, oefterhärmligt skratt, drastiska exempel och imitationer av de originella personerna han berättar om.

För Ekerwald själv och hans fru Anna var det en stor upplevelse att komma till Vilnius och det gamla universitetet, som han upptäckte är unikt i Europa. En av hans förfäder, bondson från Kall, hade studerat till jesuitpräst här mellan 1600 och 1613. Tänk, när han berättade om hur han kände det när han trampade på samma stenar som sin förfader, vad .det uppskattades av studenterna! Han kommer säkert att skriva om detta besök, så entusiastisk som han var och noga med att anteckna och dokumentera namn och data. Håll ögonen öppna i DN!

Fler svenskar har dykt upp här på sistone. Sverredahls från Uppsala och deras två vänner från Göteborg kom med bil via Riga, medförande gamla kläder, nya böcker och svenskt bröd, sill och messmör m.m., allt mycket uppskattat. De stannade en hel vecka, gjorde utflykter på landet och handlade litauiska produkter med sig hem. Det finns mycket fint att köpa här, t.ex. linne, keramik, trä och bärnsten.

Det märks att det är oktober. Det stående samtalsämnet är hur kallt det är i våra lägenheter. Enligt uppgift finns den absurda bestämmelsen att det ska vara kallare än +5 grader tre dagar i sträck (!), innan värmen slås på. Det betyder, att om det är omkring noll ett par dar och det blir tillfälligt varmare, +6 grader en dag, så får vi börja vänta igen. Tursamt nog finns det varmvatten, så man kan tina upp i duschen! Men i undervisningslokalerna är det redan så kallt, att vi har jackor och kappor på. Snart är det dags för vantar och mössor, i värsta fall även inomhus.

Som jag tidigare berättat, händer det alltid saker här. På fredag, 6/10, åker vi fyra svensklärare i min lilla bil (trångt!) till Tartu, där Svenska institutet och Riksföreningen Sverigekontakt bjuder på en tvådagars konferens. Deltagare är alla svensklärare i hela Baltikum och det är så nyttigt och roligt för oss att träffas. I Tartu, gamla Dorpat, finns ju universitetet, som är grundat av Gustav II Adolf 1632, alltså med svenska traditioner och mycket lämpligt för vår konferens.

Vilnius förändras hela tiden, på gott och ont. Det byggs och restaureras, affärer, restauranger och kaféer växer upp som svampar ur jorden. Det finns i alla fall kvar några affärer, där man använder kulramar och expediterna har stärkta spetsmössor. De har också blivit mycket vänligare mot kunderna. Första året jag var här var det svårt att handla, man blev behandlad som luft, nonchalerad och de var sura och arga. Nu ler de, hjälper en till rätta och t.o.m. erbjuder sina varor. Men det finns mycket smuts och förfall kvar, tiggarna ökar i antal på grund av arbetslöshet och urusel ekonomi. Priserna går upp, men inte löner och understöd. Gamla har det svårt, och studenterna kan inte klara sig på sina studiebidrag. Alla måste ha tillgång till koloniträdgårdar eller släktingar på landet, för att få grönsaker och rotfrukter.

Men nyrika finns det gott om, det märks på lyxbilar och nybyggda villor med tinnar och torn! Det måste vara fel på skattesystemet. Staten har det dåligt, för att inte tala om universitetet och skolor. Lärarlönerna är så låga, att de som kan söker andra jobb för att överleva. T.ex. affärs- och bankvärlden behöver språkkunniga medhjälpare. Vi har just mistat vice dekanus, och professorn i engelska har blivit litauisk konsul i New York. Själv lever jag på expensbidraget från Svenska institutet, eftersom månadslönen (450 Litas = 900 Kr) räcker precis till hyran av min tvårummare i Gamla stan.

Där trivs jag fortfarande utmärkt, trots katterna och kylan. Särskilt nu sedan jag ramat in och hängt upp en tavla av Gullbringa-konstnären Dimming med motiv från vår badvik. Bredvid den hänger som kontrast en interiör från ett lantkök i Litauen, målat av en uppskattad Vilnius-konstnär, Puipa, som även utställt i Sverige. Det vimlar av konstnärer och gallerier här, och vi får inbjudningar till vernissage mest varje vecka. Musiklivet är också intensivt. Det är svårt att välja, när allt ligger inom gångavstånd och biljettpriserna är låga.

Nordisk litteratur översätts nu som aldrig förr. Nästa vecka kommer Peter Hoegs Fröken Smillas känsla för snö, och både norska Sophies värld och Kerstin Ekmans Händelser vid vatten är på gång. Det är alltid ett evenemang, när böckerna kommer ut, förlaget bjuder in, det hålls tal och dricks champagne, ungefär som på konstvernissage. Kultur i alla former värderas mycket högt här av gamla och unga, barnen är också med på alla tillställningar.

Studenterna är också en källa till glädje. Andra årskursen med svenska som huvudämne, 16 st, som Erika och jag undervisar tillsammans talar nästan flytande svenska redan. 9 av dem var på sommarkurser i Sverige, vilket betydde mycket. Häromdagen satt de i grupper, tre och tre (gensvarsgrupperna i processkrivningen som vi praktiserar), och berättade för varandra om de svenska böcker som de läst under sommarlovet. Jag gick runt, lyssnade och häpnade. Visserligen hade de förberett sig, men så snabbt, naturligt och uttrycksfullt tal som de presterade var verkligen imponerande. Jag tycker inte det var länge, precis ett år, sen de var absoluta nybörjare och aldrig hade hört ett ord svenska. De förstår ju också våra svenska gäster och föreläsare utan problem.