20/10 -97

Sista brevet från vår kvinna i Vilnius!

Vilnius, den 20/10 -97

Hej

Äntligen ett höstbrev från Vilnius…

Och äntligen har vi fått värme i husen där vi bor, och viktigast av allt – på universitetet där vi arbetar. Den kopplades på i fredags, och det kändes underbart efter de senaste veckornas huttrande och iskalla fötter och händer under lektioner och håltimmar.

Ute har det regnat och regnat mest varje dag i oktober. Några soltimmar har väl förekommit då och då, men alltför få.

Man talar om den ”Svarta måndagen” på börsen, men jag måste få berätta om den ”Ljusa lördagen” i mitt liv. Ambassad-Cecilia och jag körde bil till Pasvalis, en liten stad i norra Litauen, en solig lördag för en månad sedan. Hon hade träffat en luftballong-fantast som lovat henne en uppstigning där. Vid framkomsten fick vi till vår överraskning se att staden firade sitt 500-årsjubileum. Invigning av monument, marknader, musikkårer, parader, tal av presidenten och Landsbergis (f n talman i parlamentet). Vi hade tidigare träffat stadens borgmästare och blev nu snabbt indragna i VIP-gänget, bjöds på fest och konsert på em. Höjdpunkten(!) kom dock kl 18, då fem (5) luftballonger lyfte för att tävla om att pricka in och kasta ned flaggor på två målplatser, en i stadens centrum och den andra ute på vischan. Tre personer befann sig i ballongerna: pilot, navigatör plus passagerare, Karin i ballong nr 1, och Cecilia i ballong nr 2.

Det var en underbar upplevelse, inte alls hisnande, att stiga, driva med vinden under tystnad, sänkas över målen, stiga igen och se staden och landsbygden från ovan, i måttlig fart. Landningen, efter en timmes färd, blev lite spännande, i släpande och guppande korg på åker och äng. Dit kom då följebilen för upphämtning och tillbakafärd. Tänk, vad man kan få vara med om!

Nyssnämnde Landsbergis, förutom politiker, musikprofessor och pianist, kandiderar till presidentposten vid valet nu i december. Han fyllde 65 år i lördags och gav då en pianokonsert på filharmonin. Massor av festklädda människor, massor av blommor och uppvaktningar, tal och presenter i långa banor. Samma dag kom en gästprofessor från Oslo till vår institution. Jag fick äran att ta hand om honom den första dagen i Vilnius, och den konserten blev en imponerande introduktion för hans vecka här.

Operabesök är annars en populär begivenhet. Den här veckan är det nypremiär på Toska, som vi naturligtvis ska gå på. Vi, det är ca 10 personer, svenskar och litauer, som brukar umgås. Nästa vecka, som är lovvecka i Sverige, får jag f f g besök av älsklingsdottern Marit med familj. Det ser jag verkligen fram mot! Vad det ska bli roligt att visa dem min ”hemstad” sen sex år tillbaka!

Studenterna var inte nöjda med sitt Lucia-sjungande förra året. Därför, när musikdirektör Siv Hellgren från Haninge var här i våras på ett privat besök och höll en sånglektion med dem, bad de henne att komma tillbaka nu i november eller december för att träna Lucia- och julsånger med dem. Har just fått klartecken från Svenska Institutets kulturavdelning, att de sponsrar hennes resa och Sv. ambassaden står för hennes boende. Så nu ska de sjunga proffsigt. Ambassadmottagningen blir också extra prestigefylld i år, då en känd litauisk operasångerska ska medverka med en svensk julsång, ”Jul, jul, strålande jul”. Vilken konkurrens! Nej, komplement får det bli, eftersom studenterna är rena amatörer.

Jag följer naturligtvis med vad som händer hemma i Sverige, tack vare nyheterna på P 1 varje morgon och kväll. Tidningar får vi i andra hand från ambassaden, eftersom SI har dragit in på prenumerationerna. Sparande överallt! Något av en skandal är ju svenska regeringens sparande på ambassaden här i Vilnius, som är inrymd i en lägenhet på tredje våningen i ett risigt gammalt hus i centrum. Dock, jätteskandalen Hallandsåsen överträffar väl det mesta! Hörde att Skanska har 15 anställda miljöexperter. Vad gör såna???

Med vemod tänker jag på att detta är sista läsåret på det här fantastiska universitetet. Men det ska också bli skönt att nästa höst få njuta av Bohusläns björnbär, som aldrig hunnit mogna före min avresa. Och så kanske jag nästa år får se mer av barnbarnen, som nu stadigt ökar i antal.

Apropå barnbarn, så måste jag berätta om den underbara tvåveckors-resan till Maine och Nova Scotia med Olga, 2 1/2 år, i somras. Per, Elinor och jag turades om att sitta i hyrbilens baksäte med henne. Hon konverserade, la pussel, ritade, ”läste” och var på samma goda humör hela tiden. Det var en omväxlande och intressant resa. Vistelsen hos familjen Beasley i deras tjusiga sommarhus vid Atlant-kusten var ju höjdpunkten. Men det blev flera…

T ex mitt tredagars besök på Island. De andra bytte plan i Keflavik hem till Arlanda, men med visst besvär tog jag mig in till Reykjavik, tog in på Salvation Army Hotel i centrum, tills jag återfann mina bekanta. Flera islänningar har gästföreläst i Vilnius och hälsat mig välkommen dit. Island ÄR ju fantastiskt, det hann jag konstatera. I ruskvädret simmade jag utomhus, i ”Blå lagunen”, i sydvästra hörnet, nästan en timme i hett vatten. Landskapet var lika otroligt som man hade hört berättas.

Nu tar jag tillbaka alla klagomål på vädret i början av brevet. Solen strålar in genom fönstret, så jag kan inte se på bildskärmen vad jag skriver, löven singlar ner från träden och bildar en gulröd, tät matta på marken. Det är bedövande vackert.

Slutar med varmaste hälsningar och som vanligt: Välkommen till Vilnius, any time!