2 dec -95

Det musikaliska livet i Vilnius och rikt och Karin går på konsert med en äkta rysk "levande legend"

Vilnius, den 2,dec. -95

Hej där hemma i Sverige!

Hår kommer vinterrapporten från Litauen. På bifogat julkort syns snö över Gamla stan i Vilnius, och så har det varit till och från sen den 1 nov. Då kom den första blöta snön, och just den dan, Allhelgonadan, var vi, tillsammans med många vilniusbor, ute på Antakalniskyrkogården. Där tändes ljus på gravarna till offren vid
TV-tornet jan.-91, på krigsgravarna från 2:dra världskriget, kommunistpamparnas under den 50-åriga ockupationen, konstnärers och musikers, unga polska soldaters från strider 1920, samtliga försedda med intressanta gravstenar. Det är en stark, konkret upplevelse av 1900-talets historia att besöka den kyrkogården Det gör vi ofta med besökande gäster från Norden. Den här gången var det med min son Björn och tre av mina kolleger från Östersund. Tidigare i höst var det med bl a förf. Carl-Göran Ekerwald, som har skrivit en artikel om just denna kyrkogård för Göteborgs-Posten. En annan artikel av honom om Vilnius-besöket bifogas (om ni skulle ha missat den)

Måste berätta om en musikalisk upplevelse utöver det vanliga. Rostropovitj, världsberömd cellist och dirigent, kom hit förra helgen och spelade på filharmonin. Biljetterna kostade 150 Litas (=300 SEK), en eller en halv månadslön för många, så det var inte att tänka på. Hörde honom på Operan i Stockholm under senaste jullovet, och där var det billigare! Men dagen före konserten, i söndags, höll han ett seminarium på musikaliska akademin (gratis!). Hade råkat se en notis om detta, varför jag stegade dit en halvtimme i förväg med nyladdad kamera, och si, i den fullproppade salen fick jag en plats på andra bänkraden, den första var reserverad för musikpedagogerna. Maestron var i högform, lyssnade i tur och ordning-på fyra unga begåvade solister, hoppade vigt upp och ner från scenen trots sina 68 år, och kommenterade och instruerade vänligt och personligt, med humor och värme, och slutade kindpussar på äkta ryskt maner.

När han tog över instrumenten, cellon, fiolen och pianot, då höll publiken andan. Även en musikaliskt okunnig åhörare som jag kunde höra mästaren. Hoppas mina kort blir bra, för det är ett minne för livet att ha sett och lyssnat på en ”levande legend”, som är värd epitetet. Nu råkar jag sen tidigare ha två CD-plattor med Rostropovitj som solist, och nu njuter jag dubbelt av dem, när jag ser honom framför mig.

Har just börjat planera inför det traditionella Lucia-firandet. I år kommer det att äga rum på moderna konstmuseet, eftersom ambassaden har flyttat till tillfälligt trånga lokaler. De har hittat ett ”ruinhus” i gamla stan, som förhoppningsvis kan förvandlas till ambassadbyggnad. Så har många andra ambassader gjort, och det bidrar ju till stadens förskönande. På universitetet har vi den 15/12 julfest, som vanligt med underhållning av studenter och lärare, alltid lika spännande med förberedelser i sista stund, men alla år hittills med lyckat och bejublat resultat. Får väl se hur det går i år! Tiden i övrigt upptas av undervisningen och så här i terminsslutet med stress inför tentamina och examina, men vi överlever nog!

Häppas och tror nu äntligen på ett besök av en Östersundskör i Vilnius. Björn sjunger i både Cantilenakören och Carl-Fredriks kammarkör, och den senare planerar att komma hit i mitten av april -96. Med det rika musikliv som råder här, kan det bli ett evenemang för både litauer och svenskar. För mig gäller det att ordna husrum för 15 personer och lämpliga konsertlokaler, en mycket kär uppgift.

Har beställt båtbiljett Riga-Nynåshamn med Baltic Line i december och tillbaka i februari. Båten ”Illich” är risig och dyrare än Estlines ”Mare Balticum”, men det är bara halva vägen (30 mil) att köra, så det avgör saken. Men i morse hörde jag i nyheterna från Sverige att Baltic Line stoppas inom kort, eftersom de är på fallrepet och besättningen inte fått ut sina löner. Nu. förstår jag varför de var sura och ointresserade av passagerarna förra gången jag åkte med dem. Måste nu kontakta Estline och försöka få åka med dem, fast de brukar vara fullbokade långt i förväg. Sista utvägen är flyget, Lithuanian Airlines, lättsamt, snabbt (1,5 timme till Stockholm) men också dyrast och med begränsat bagage. Det är ju så mycket jag vill ha med mig hem från Vilnius, och så är det bekvämt att ha bilen i Sverige.

Sista veckan i april planerar Erika och jag att göra en studieresa till Sverige med huvudgruppen i svenska, 16 studenter, liksom vi gjorde med förra huvudgruppen för två år sedan. Nu siktar vi på Göteborg och Uppsala med mellanlandningar på Västkusten (Grebbestad) och i Stockholm. Bara 5 av dem har varit i Sverige tidigare, på sommarkurser, men alla har goda kunskaper om landets historia, kultur och geografi, så det vore mycket givande för dem att besöka några av våra sevärdheter. Återstår att hitta sponsorer, det blir mitt jobb under jullovet. Vilnius Universitet ställer upp med buss och två chaufförer, så vi blir 20 pers. inalles. Som förra gången tar vi med bröd och konserver härifrån för att hålla kostnaderna nere vid uppehåll i sommarstugor och på vandrahem. Vi har också fått löfte om husrum i familjer några nätter.

I höstas läste jag i en tidning en intervju med Ernst-Hugo Järegård, som berättade att han skulle spela in en film i Vilnius i november. Skrev till honom och frågade om han ville besöka skandinaviska institutionen under en inspelningspaus, men har tyvärr inte fått något svar. Vår danske kollega har fått hit TV-filmen Riket, och jag har fått svenska TV-program från omtänksamma svågern Stig, så vi träffas ibland hos någon som har video och gottar oss åt hemlandstonerna. Särskilt uppskattade vi repris- och minnesprogrammen med Tage Danielsson. Så mycket han har gett oss, av skämt och allvar i kombination!

Bifogar DN-artikeln om Vilnius med ett litet tillägg. Ekerwald skriver om Ciurlionis: Litauens mest kände kompositör. Mest känd och uppskattad är han som målare, visionär symbolism, helt oöverträffad. När ska han bli känd i Sverige, det vore han värd?