18-19 maj 95

En kall och frusen vår i Vilnius som värms upp av fantastiska studenter

Vilnius, den 18 maj -95

Hej kära vänner!

Så många brev jag fått under terminens lopp! Och lika roligt är det varje gång att hitta brev i brevlådan som hänger på väggen i min ruskiga trappuppgång. Jag vittjar den varje gång jag passerar, och det blir minst fyråa gånger om dan. Man vet nämligen aldrig när utbärningen sker. Det har t o m hänt att ett brev har kommit en söndageftermiddag! Ibland har där legat en lapp om att brev finns att hämta på ett av de båda (!) huvudpostkontoren. Då tar jag en kär promenad och får lön för mödan i form av brev, ibland även kassettband från en omtänksam svåger.

Svenska TV-program, särskilt textade är ett populärt och nyttigt inslag i undervisningen. Visst finns det många bra program i svensk TV! Efter att ha varit video-motståndare har jag nu övergått till att bli video-uppskattare. Tur att man-kan ändra sig! (Men scooter-uppskattare blir jag dock aldrig.)

Liksom Wivallius vill jag stämma upp en klagovisa över denna kalla vår. Har aldrig frusit så mycket i maj som detta år. Både ute och inne. Det senare är värst. De tjocka stenväggarna här på universitetet, och även i 1600-talshuset där jag bor, förstärker kylan och ingen värme står att få så här års. I slutet av april hade vi några varma dagar, så fruktträd, forsytiabuskar och hägg slog ut och allt var frid och fröjd, nästan för varmt. Men fastän vi inte klagade på värmen, blev vi straffade med denna kyla! Enda trösten är att det inte är bättre i hela Skandinavien, även om jag tycker synd om er därhemma också.

Mer jobb än vanligt har det varit den här terminen, eftersom förutom mina vanliga lektioner har jag undervisat de ”norska” studenterna i svenska, och så har jag tagit Erikas lektioner, när bon varit på resor till Polen och Finland. Men det är ju ett tacksamt jobb, och då orkar man med det. Nu börjar tentamensperioden som blir som blir intensiv med både för- och efterarbete. Har redan haft prov med ”norrmännen” och min sista examen blir den 12/6. Det är i sista momangen för att jag ska hinna hem till bröllop den 17 juni. Ser verkligen fram mot det och det samtidiga dopet av lilla Olga, Elinors och Pers dotter.

Forts. den 19/5

Nu har det äntligen slagit om och blivit varmt, +15 helt plötsligt i morse. Törs man utlösa vårskriket i helgen? Naturen är otroligt vacker just nu med blommande träd och buskar. Fullt med gullvivor i backarna utanför stan, och inne i stan är gräsmattorna fulla av maskrosor och. förgätmigej. De klipps nämligen inte, vilket är ganska charmigt. Syrenerna och kastanjerna är sprickfärdiga.

Förra helgen gjorde jag en intressant utfärd ned några vänner till ett stall några kilometer utanför stan. Där finns.32 hästar av olika slag, små och stora, gamla och unga, några exklusiva från Asien och Litauen, som det inte finns många kvar av. Pigga och välskötta var de alla, i full frihet sprang de runt i stora hagar, en mycket vacker syn. De modigaste AV OSS red några varv på ängarna och jag tog massor av kort. Vi ska dit igen, så jag kan få hästarnas namn och ras på respektive foto. Kanske man vågar sig upp på hästryggen också. Den unge stallägarens dröm är att börja med körsport. Det är inte lika vanligt här som i Polen och Ungern. Han hade varit där och studerat den sporten, som ju är bror Börjes specialitet.

Norges nationaldag firades på sedvanligt sätt med mottagning med tal av ambassadören, skål för Kung Harald och Drottning Sonja i champagne, små vackra smörgåsar och kallprat med kända och okända. Herrskapet Landsbergis var där, men inte president Brasauskas. De är ungefär lika goda vänner som Bildt och Carlsson.

Nästa vecka blir det festlig presentation av Sven Nordqvists Pannkakstårtan och Rävjakten, som översatts till litauiska av en av våra studenter. Förlaget här bjuder på sedvanlig champagne. Har varit med om detta några gånger redan, t ex när P O Enkvists böcker kommit ut. Nu väntar vi på Kerstin Ekmans Händelser vid vatten, och en annan av våra studenter håller på med Tunströms Prästungen. Dessa två författare finns inte på litauiska tidigare. Torgny Lindgren finns redan översatt, och naturligtvis svenska klassiker och nobelpristagare, tyvärr via ryska. Så vår undervisning här känns så viktig och har redan gett resultat. Nu har två ur första kullen hamnat på svenska ambassaden som sekreterare, resp. chef för exportrådet här i Vilnius. Tolkjobb får de ofta av högt kvalificerat slag, vid möten mellan kommunledare o dyl. Den här terminen studerar 11 studenter vid svenska universitet, men de kommer tillbaka hit för att ta sin magisterexamen efter två år.

Den nya kullen från i höstas är duktig och trevlig. Nu har Erika och jag börjat fantisera om att göra en resa med dem till Sverige nästa vår. Institutionen för nord. språk i Uppsala har redan förklarat sig villigt att ta emot dem till Valborg. Så har vi Stockholm efter vägen, och målet kan bli Göteborg och Västkusten. Det är ju något att visa dem som aldrig varit i Sverige.

Sommaren -95 kommer jag nog att tillbringa helt i Sverige, fastän jag drömt om både Skottland, Grekland och Spanien. Är det alldeles slut med utlandsresorna numera, har jag tänkt ibland, tills jag insett, att jag faktiskt är utomlands större delen av året. Det borde ju räcka.

I pingst får jag kärkommet besök av bästa vännen från skoltiden, Karin Franzen och hennes Olle, som bor i Ystad. Men jag väntar fortfarande på besök från Östersund… Ja, det förstås, sista veckan i september kommer Carl-Göran Ekerwald, men det finns utrymme för många fler, både nu och senare. Gör slag i saken, kära vänner! Lithuanian Airlines flyger Stockholm-Vilnius fyra gånger i veckan, om man inte vill ta båten S-holm-Tallinn eller Riga.

Slutar med vårvarma hälsningar!