Lördagen den 12 februari

Nu ska det bli spännande att se om skrivaren funkar…. Det gjorde den, så nu kan jag fortsätta med några fler intryck, om ni orkar läsa längre.

Lördag, den 12/2, .2000

Kaliningrads gator är verkligen inte mycket att hurra för, fulla med sprickor och hål, så det blir slalomkörning med bilen. De flesta hyreshusen är risiga, men vi har sett flera nybyggen på gång. Gamla pampiga utsmyckade patricierhus från tysktiden finns också kvar, trots den hårda utbombningen i krigets slutskede.

På Lenintorget står ”Lillefar” kvar, högt på sin sockel, Karl Marx likaså, i sin egen boulevard, och i mitt kvarter står Schiller framför stadsbiblioteket, och det gläder mitt KULTURELLA hjärta. Flera statyer pryder stan, som säkert blir vackrare, när parker och planteringar börjar grönska. Hittills har det mest regnat och blåst, vilket inte höjer eventuella positiva intryck.

Mitt SNÅLA hjärta mår också gott vid nyttjandet av allmänna kommunikationsmedel. Bussar och spårvagnar ser skamfilade ut, några fräscha firm med massor av reklam, mest tyskt öl. Pensionärer åker gratis, och eftersom pensionsåldern här är 55 år för kvinnor, behöver jag inte känna mig lika gammal som jag är, när biljettförsäljaren, oftast en tjock ”tant”, tränger sig fram genom bussen utan att bevärdiga mig med en blick.

Det första besöket på marknaden gjorde ett gott intryck. Breda gator mellan stånden, strikt avdelade områden för kläder, strumpor, konserver, frukt, grönsaker m m, och i stora stora ljusa saluhallar, åtskilda för fisk-, kött- och mjölkprodukter. Priserna ska vi inte tala om – jättebilligt för utlänningar, jättedyrt för invånarna. Vad sägs om 20 kr/kg för oxfilé? Men betänk, att vi som lektorer på universitetet har 130 kr/mån! De lärare vi har träffat hittills, måste arbeta dubbelt, d v s ge privatlektioner, för att klara livhanken. Kanske man också har en pensionär i familjen, som måste få ekonomiskt stöd. Livet är säkert mycket hårt här – en kamp för tillvaron!

Jämfört med svenska storstäder, verkar Kaliningrad (knappt en halv miljon inv.) mycket lugnare. Människor PROMENERAR här, d v s går långsamt arm i arm på trottoarerna, samtalar och ser sig omkring. När ser man det i Stockholm, Göteborg eller ens i Östersund? Flanörerna är ofta välklädda, i hatt, pälsmössor och långa överrockar. Det finns stånd utefter trottoarerna med blommor, frukt och småvarma piroger, inbakade korvar och pannkakor. Som kontrast upplever man tiggande “gubbar och gummor” med käpp eller kryckor, bleka pojkar i 10-årsåldern, som väntar att få småpengar vid stånden, pensionärer som går runt med sina plastpåsar och vittjar sopkorgar och avfallskontainers.

Snart börjar en ny arbetsvecka och vi hoppas träffa merparten av studenterna. Det ska bli skönt att börja arbeta med det vi är här för. Efter vad vi hört, är studenterna mycket motiverade och duktiga. Fulla av idéer och medförd materiel, som vi är, längtar vi att få sätta i gång.

Nästa rapport kommer väl att handla om nya erfarenheter, framgångar eller bakslag…

Kramar från