April 2001

Svenska institutet ordnade en konferens som gav Karin möjlighet att besöka Moskva.

Kaliningrad, april 2001

Hej kära vänner i Sverige, Norge, Danmark, Litauen, Ryssland, Spanien och Moldavien!

Min adresslista har utökats betydligt sen förra rundbrevet och t o m blivit internationell med svenska som kontaktspråk. Visst förstår jag att det är roligare att få ett brev i kuvert med posten, som någon påpekade för mig, men det här sättet innebär en sådan besparing för mig att jag inte kan avstå från den. Om ni är lika lyckligt lottade som jag och är försedd med skrivare, så kan man ju få brevet i sin hand. Det är ändå en tjock bunt brev som jag går till posten med. Alla mina vänner är ju inte med E-mail ännu.

Den stora händelsen i mars var språkdagarna i Moskva. Vi var tre som flög från K-grad i ett snyggt flygplan, men med vattendropp från taket, sur flygvärdinna och K-grads högste politiker ombord. Han klagade inte heller! Väl framme omringades vi av taxiförare, som förföljde oss till busshållplatsen. Men vi var ståndaktiga, slöt öronen och tog oss fram till anvisat hotell med flygbussen, den absolut överbefolkade metron och buss igen. Vi bodde på olika hotell, så plötsligt befann jag mig på egen hand i den farliga storstaden.

Hittade i alla fall fram till det utmärkta hotellet, ganska nära svenska ambassaden, där alla möten ägde rum under dagarna tre. Ca 80 deltagare från Rysslands alla hörn, svenskar och ryssar, samtliga lärare i svenska. Fantastiskt givande att få träffas, utbyta erfarenheter och lära sig något nytt. Inbjudarna från Svenska institutet och ambassaden i Moskva var perfekta, effektiva och hjälpsamma. Gästföreläsare var Bo Svensson från Lund, som talade om skrivandets betydelse, och Arne Johnsson, poet och bibliotekarie från Lindesberg, som berättade om nyare svensk litteratur och sin egen diktning. Båda mycket intressanta och hörvärda.

Dessutom trevliga på sen kvällstid, då vi råkade ha sällskap hem från teatern och vandrade kilometervis utefter en bred huvudgata för att hitta ett enklare ställe att gå in på. Bara flotta butiker och eleganta restauranger, precis som på Champs-Elysées i Paris! Vek av så småningom och hamnade på en marockansk restaurang, där man kunde känna sig mer hemma!

Moskva gjorde starkt intryck med sina breda boulevarder, imponerande byggnader, som på kvällen strålade av raffinerade fasadbelysningar, den snabba metron med de dekorerade stationerna, men ack sån trängsel! Man känner bokstavligen av de mer än 10 miljonerna invånare!

Moskva-dagarna innehöll många höjdpunkter; bl a gemensam överdådig middag på en kufisk restaurang, kvällsmottagning i kulturattachéns hem, för mig ytterligare en middag med tre ryska vänner på en genuint georgisk restaurang, för några få ”utvalda” operan Eugen Onegin på Bolsjoj-teatern och sista dagen, söndagen, då jag stannade kvar för att gå runt i Kreml med min vän, Prof. Lena Tjekalina, som jag lärde känna vid hennes många besök i Vilnius.

På förmiddagen blev jag bjuden på lunch hemma hos DN:s Moskva korrespondent Erik Ohlsson, som var klasskamrat med våran Mats i Östersund. Kul att prata minnen från 60-talet och få veta mer om Moskva av honom och hans trevliga fru. I sommar flyttar de hem till Stockholm och han ska sen rapportera från Baltikum. Hemresan klarade jag själv, men nu i dyr taxi till flygplatsen, med samma takdroppande flygplan och samma sura flygvärdinna.

Alltid skönt att komma ”hem” till K-grad. Allt är ju relativt och här uppskattar jag det lugna tempot på gator och trottoarer, på universitetet och inte minst hemma i lägenheten. Jag har gott om tid att förbereda och efterbehandla undervisningen, läsa böcker och gamla tidningar (söndagsnumren av DN kommer stötvis en gång i månaden), fitta på nyhets- och matprogrammen på TV4 medan jag stickar tröjor och sockor till barnbarnen.

Ibland kommer någon svensk hit på besök och då gäller det att visa sevärdigheterna och att gå på ”lokal”. Det finns så många bra matställen att det är svårt att välja. Det senaste innestället är restaurangen ”Tolv stolar” med mysig inredning, levande musik och god mat. Där träffar man alltid bekanta, större är inte stan. Saknar min tidigare svenska kollega, Fredrik från Lund. I svenska undervisar också de två unga ryska Natasjorna, som jag träffar varje dag på universitetet, men inte på fritiden. Det blir ensamt ibland, tröstar mig då med den här underbara kontaktapparaten.

Sista veckan i april kommer mus.dir. Siv Hellgren från Haninge för att lära studenterna sjunga svenska sånger och visor, helt lämpligt inför Valborgs-firandet, som kommer att äga rum på stranden vid havet, precis som tidigare år.

I maj kommer ”Storebror ” Börje hit för tredje gången, vidare två kolleger från Vilnius över en helg bara. De har med sig Prof. Tomas Riad från Stockholms universitet, som har lovat att hålla en gästföreläsning med titeln ”Smeknamn”. Spännande, hoppas våra studenter kommer att förstå. I slutet av månaden kommer tre svensklärare från Novgorod och Pskov för att bese K-grad. ”More fun than you think” säger reklamen om den här stan, och jag håller med om det. Ur skönhetssynpunkt går den inte att jämföra med Vilnius, men nu börjar den försonande våren med redan nyplanterade penséer och grönskande gräsmattor och parker, som det finns ganska gott om.

Redan nu på söndag, 8 april, bilar jag upp till Klaipeda för att möta Lisa Sjölund, som kommer med båt från Stockholm. Efter att ha tittat lite på den stan åker vi söderut på Kuriska näset, vandrar på sanddynerna, möter vildsvin efter vägen, besöker Tomas Manns sommarhus i den lilla turistorten Nida och äter middag på ett sött ställe alldeles vid stranden av lagunen Kurisches Haff. Jag ska också rekognosera inför historielärarnas besök där i mitten av juni, hitta ett bra övernattningsställe for dem.

Tre dagar har Lisa på sig för att göra K-grad, se universitetet, Kant- och bärnstensmuseet m m. Utan att fråga henne har jag beställt tid för ansiktsmassage på min närliggande skönhetssalong. Det är en lyx som man sällan unnar sig i Sverige, men här är det överkomligt. Det är obeskrivligt skönt, tycker jag, att bli ompysslad och masserad även på rygg och axlar. Händerna far också sin behandling Torsdag den 12 april åker vi båda med Krantas båten från Klaipeda till Stockholm. Jag tar påskledigt och får chans att träffa de mina några dagar, kanske t o m en blixtvisit till Östersund.

Hör och häpna, jag är TVUNGEN att åka till S-holm för att förnya mitt ett års visum! Det går inte att ordna härifrån, två gånger med en veckas mellanrum måste man infinna sig personligen på ryska ambassaden, om det ska kosta bara (!) 1 500 SEK. Vill man ha det snabbare blir det s k straffavgift. Hell absurt, att behöva lämna jobbet och resa den långa vägen för en självklarhet! Eta Russia!

På begäran ska jag berätta om hitresan i början av februari:

Två dagar före avresan fick bilen, som redan var fullpackad med böcker från SI, min TV m.m. sin dödsdom på Volvo-verkstan i Nacka. Det skulle kosta 5-6 000 att laga kardanaxeln, och det hann de förresten inte göra, innan min färja skulle avgå. Trots deras avrådan reste jag med färjan från Nynäshamn, körde försiktigt de 20 milen genom Polen, ställde mig i den kilometerlånga bilkön vid gränsen till K-grad, blev prejad vid framflyttningarna av flera bilar, innan jag ursinnig kröp millimeternära framförvarande bil. Passerade så småningom den ena kontrollen efter den andra, det brukar alltid röra sig om fem bommar med samma utfrågningar.

Vid den sista var det stopp. Den skräckinjagande tullaren frågade hur mycket boklådorna vägde. Jag orkade inte ens lyfta dem, visste än mindre vikten på dem. Endast 50 kg fick införas, varje kg däröver skulle betalas! Jag hade aldrig hört talas om något sådant vid tidigare resor, protesterade och påpekade att detta var en dyrbar bokgåva från Sverige till K-grads universitet. Han hade inget förbarmande, befallde mig att öppna lådorna, vilket var ganska svårt, eftersom de var surrade med plastband. Inte gjorde han en min av att hjälpa till heller! Lyckades fa fram en svensk-rysk ordlista, höll den under näsan på honom och föreslog att lämna alla lådorna vid gränsen, så kunde Professor Ivanov, Rektor vid K-grads Tekniska Universitet, få komma och hämta dem och betala avgiften. Tackochlov hade jag dennes flotta visitkort och vid anblicken av det bleknade tullaren och sa: -Keine Problem, fahren Sie, bitte! Så typiskt for det mesta här – man ska ha de rätta kontakterna!

Hur gick det med bilen? Jo ,den höll ända fram och ett par dar senare lämnade jag in den på en verkstad, helt i klass med Nacka-verkstan. Eller ett dygn var den lagad med ett par detaljer, efterskickade från Volvo-försäljningen här i K-grad. De var mekaniska, inte oljeburna, som den engelsktalande verkmästaren förklarade for mig, men garanterades hålla ett år. Priset, då? 300 Rbls (100 SEK) !!!

GLAD OCH SKÖN VÅR ÖNSKAS ER ALLA!