Svensklärare nu och då

Det är viktigt att en utlandslektor är självständig, flexibel och nyfiken, säger Lennart Grape. Nu är han utlandslektor för fjärde gången, denna gång i Belgrad.

Hanna Theis tycker om utmaningar, så även om pandemin pågick för fullt, sökte hon våren 2021 lektorstjänsten i Bonn. Tyskland lockade liksom motiverade och engagerade studenter.

Josef Wikström är utbildad gymnasielärare i svenska och spanska, och har tidigare arbetat på olika högstadieskolor i Göteborg och Malmö. Han har alltid tyckt om att arbeta och bo utomlands och har bott några år i Argentina.

Det franskklingande namnet till trots har Amelie Pelletier svenska som förstaspråk. Hon hade länge funderat på att arbeta i Belgien eller i Frankrike och när tjänsten som utlandslektor i Lille blev ledig 2019 passade det henne perfekt.

Irina Matytsina tycker att det är kul med nya utmaningar. Hon undervisar sedan många år på Moskvas statliga Lomonosovuniversitet. Det är ett arbete som inte står still. Nya samarbeten och nya kurser och seminarier är ständigt under utveckling. Det kan handla om allt från affärssvenska till poesi.

I Tyskland är intresset stort för svenska språket. Många har växt upp med Astrid Lindgren och nya impulser kommer ständigt från Sverige, säger Ute Störiko.

I Kanada kan vi delvis tacka våra svenska hockeyproffs för intresset för Sverige. En annan person som haft stor betydelse för svenska språkets spridning är Lena Karlström som undervisar i svenska på universitetet i Vancouver sedan många år tillbaka.

Mita Gustinčič Pahor blev svensklärare mer eller mindre av en slump. Det blev en positiv vändpunkt i hennes liv. Förutom att undervisa översätter hon svensk litteratur och har också nyligen börjat spela nyckelharpa.

I september 2016 började Sven-Göran Karlsson att arbeta som utlandslektor vid universitetet i Gdansk i Polen. Han blev sedan kvar i fem år. Vi intervjuade honom strax efter att han tillträtt sin tjänst.

Som utlandslektor gäller det att vara både nyfiken och flexibel, menar Lina Bysell. Allting fungerar inte som hemma och det är också lite av charmen med att undervisa i utlandet.

När Ulf Sparredal fick reda på att man kan arbeta som lärare i svenska i utlandet förstod han genast att detta var något som han ville göra.

Karin kom till Vilnius 1991 och stannade till 1997. Hon reste via Tallinn och fick champagne på färjan för att fira Baltikums frigörelse. Under hela sin lektorstid skriver hon brev hem och berättar om livet och universitetet. Vilnius är en stad i förvandling och Karin berättar om den.