På universitetet i Polatsk har vi arbetat på distans i nästan två månader. Det är mycket ledsamt för jag tycker om att umgås med mina studenter i verkliga livet i stället för via Google Classroom eller Microsoft Teams. Samtidigt ger distansarbetet mig lite mer fritid än jag hade tidigare. Jag ville därför använda denna tid till någonting nyttigt.

För två år sedan blev jag färdig med min PhD-avhandling som även innehöll tio egna litterära översättningar av medeltida ballader från svenska till belarusiska. Och i vintras beslutade jag mig för att fortsätta med mitt litterära arbete. Jag är säker på att de flesta har läst eller åtminstone hört talas om Den poetiska Eddan – ett mästerverk i den fornnordiska litteraturen. Tyvärr finns det ingen översättning av detta verk till belarusiska. Jag tänkte därför att jag skulle kunna rätta till situationen så jag började översätta.

Var det svårt? Absolut! Eftersom jag bestämde mig för att utgå från originaltexten som är på fornisländska. Men ju mer jag läste, desto lättare blev det att förstå och översätta. Ett första resultat av mitt arbete var att dikten Völvans spådom (”Völuspá”) publicerades i en av de mest kända belarusiska litterära tidskrifterna.

Jag har fortsatt att översätta och ytterligare två dikter är färdiga och väntar på att bli publicerade. Och sedan är det 30 dikter kvar! Jag förstår att det kommer att ta några år att slutföra översättningen. Men jag är stolt över att jag kan göra någonting viktigt för min kultur och det belarusiska språket under den här svåra och oroliga tiden. Ibland gillar jag att utmana mig själv och jag har också översatt en ballad från färöiska. Det är det första litterära verket från Färöarna som man kan läsa på belarusiska.

I karantän kan man antingen bara sitta hemma framför teven och slappa eller göra någonting viktigt och meningsfullt. Det är upp till var och en.

Yauhen Papakul, Polatsk universitet
maj 2020