Svenska talas sedan länge i Finland. Det är inte med säkerhet klarlagt när man började tala svenska i det som i dag är Finland, men från 1100-talet finns det tydliga belägg. Finland var en del av kungariket Sverige. Man brukar tala om Östra riksdelen. Så var det i sjuhundra år fram till 1809 då Finland blev ett ryskt storfurstendöme. År 1917, i samband med ryska revolutionen, blev Finland en självständig republik.

Trots att det gått över 200 år sedan Sverige förlorade Finland, finns det i dag cirka 290 000 personer som talar svenska som modersmål i Finland. De kallas finlandssvenskar. Finlandssvenskarna utgör drygt fem procent av befolkningen. Majoriteten av befolkningen talar finska som modersmål. De flesta finlandssvenskar bor i kustområdet i södra och västra Finland. Den svenska som dessa personer talar kallas finlandssvenska.

Finlandssvenskt uttal

Man känner bäst igen en finlandssvensk på uttalet. Det mest framträdande uttalsdraget för finlandssvenskan är att man inte har grav accent. I sverigesvenskan finns både akut ordaccent (också kallad accent 1) och grav ordaccent (accent 2). En svensk från Sverige uttalar ordet anden olika beroende på om det är bestämd form av ande (på engelska spirit) eller and (på engelska duck). Men en finlandssvensk uttalar dessa två ord i stort sett lika. Detta är ett genomgående drag i finlandssvenskan.

I modern svenska finns det vidare en uttalsregel som kallas kvantitetsregeln som innebär att varje betonad stavelse har ett långt ljud, antingen vokalen eller konsonanten. Vokalen är lång om den efterföljande konsonanten är kort, och vokalen är kort om konsonanten är lång. Men den regeln gäller inte i finlandssvenskan. Vissa ord uttalas nämligen kortstavigt, alltså med kort vokal följd av kort konsonant. Exempel på detta är orden senap och kamera. Även många ortnamn uttalas kortstavigt, till exempel Hanaholmen och Tavastland.

De flesta finlandssvenskar har svårt att uppfatta skillnaden mellan grav och akut accent. Men det jämnar ut sig, eftersom sverigesvenskar i stället har svårigheter att uppfatta och härma kortstavighet.

Andra typiska uttalsdrag i finlandssvenskan är till exempel uttalet av vokalerna a och u samt sje-ljudet.

Finlandssvenska ord kallas finlandismer

Men det är inte bara uttalet som är annorlunda, utan särdrag finns även i fråga om ordförrådet, ordens betydelse, ordens böjning och hur man kombinerar orden med varandra. De här särdragen kallas finlandismer. Med en finlandism avser man ett ord eller en fras som bara används i finlandssvenskan eller som används i en annan betydelse än i svenskan i Sverige.

En mycket stor del av finlandismerna har naturligtvis uppstått genom påverkan från finskan eftersom huvuddelen av befolkningen i Finland talar finska. De kan vara direktlån som adjektivet kiva ”kul” (på finska kiva) och översättningslån som hemhushåll ”hushåll, privathushåll” (på finska kotitalous). Även andra språk har påverkat finlandssvenskan. Eftersom Finland under 108 år var en del av Ryssland är det inte förvånande att ryskan lämnat spår i finlandssvenskan, till exempel i namn på maträtter. Ett exempel är påskefterrätten pasha. Det finns också finlandismer som uppstått genom påverkan från dialekterna. En finlandism med dialektalt ursprung är verbet lorva ”gå långsamt”.

En del finlandismer har uppstått för att svenskan i Sverige förändrats snabbare än svenskan i Finland. På vissa punkter kan finlandssvenskan alltså vara lite ålderdomligare än sverigesvenskan. Det finns många finlandssvenskar som säger i medlet av. Det var fullt normal svenska ännu för drygt 100 år sedan, men numera säger man i Sverige bara i mitten av.

Vissa ord används i en annan betydelse i finlandssvenskan än i svenskan i Sverige. Det kan ibland ge upphov till missförstånd. Om en finlandssvensk och en sverigesvensk stämmer träff i en aula, finns det en risk att finlandssvensken ställer sig i en entréhall medan sverigesvensken står och väntar i en stor festsal. Ordet aula är alltså en semantiskt förskjuten finlandism eftersom den finlandssvenska betydelsen avviker från den sverigesvenska.

Det finns en rik flora av dialekter i Finland, och även många unga i de svensktalande delarna av Finland talar fortfarande någon lokal dialekt. Man säger att en stor andel av finlandssvenskarna egentligen har en lokal dialekt som sitt förstaspråk. Det skrivs även musik och litteratur på dialekt.

Flera kommuner i Finland är tvåspråkiga

Kommunerna i Finland delas in i enspråkigt finska kommuner, tvåspråkiga kommuner och enspråkigt svenska kommuner. I norra Finland finns det tvåspråkiga kommuner där samiska är ett av språken.

Det syns på vägskyltarna om man är i en tvåspråkig kommun. Texten på skyltar och trafikmärken som myndigheterna sätter upp i tvåspråkiga kommuner ska finnas på finska och svenska. Det är därför det står både Helsinki och Helsingfors på skyltarna när man kommer till Finlands huvudstad. För att en kommun ska vara tvåspråkig ska den språkliga minoriteten bestå av minst åtta procent av invånarna eller minst 3 000 invånare.

Mumintrollen är finlandssvenskar

Det finns många framstående finlandssvenska författare. En av de mest kända är författaren och bildkonstnären Tove Jansson (1914–2001) vars muminböcker har översatts till 45 språk och uppskattas i stora delar av världen, inte minst i Japan. Även hennes vuxenböcker är mycket uppskattade.

Finlandssvenskar har också anledning att vara stolta över den litterära modernismen, som av någon orsak var ovanligt stark på svenska i Finland. Bland de modernistiska författarna är Edith Södergran (1892–1923) den mest kända. Andra modernister är till exempel Henry Parland (1908–1930) och Elmer Diktonius (1896–1961).

Bland dagens författare har till exempel Kjell Westö (f. 1961) och Monica Fagerholm (f. 1961) många läsare också utanför Finland.

Slutligen ett tips: När du träffar en finlandssvensk ska du inte berömma hens svenska. Hen talar ju sitt modersmål, inte svenska med finsk brytning.

Charlotta af Hällström-Reijonen, Institutet för de inhemska språken, Finland

Lyssna och läs mer om finlandssvenskan

Finlandssvensk ordbok (Institutet för de inhemska språken)
Läs mer om de svenska dialekterna i Finland (Institutet för de inhemska språken)
Lyssna på olika finlandssvenska dialekter (Svenska litteratursällskapet i Finland)
Mark Levengood, journalist, författare och programledare, läser ur några av sina böcker
Tove Jansson läser novellen Det osynliga barnet

Föredrag om finlandismer (Charlotta af Hällström-Reijonen, Yle)

Käpphästar är en rolig trend i Finland just nu.
Se ett program på finlandssvenska om käpphästar. (Strömsö, Svenska Yle)